Hårkirurgi-robotar + hur hantera håravfall rent psykiskt

NYHET - Mot håravfall och tunnhårighet!
Nu börjar vi att bygga upp LOOKGOOD ANTI HAIR-LOSS TOOLKIT bestående av fakta om de produkter och metoder mot håravfall och tunnhårighet som vi tror allra mest på.
Access endast för inloggade medlemmar! :neener:

Hårkirurgi-robotar + hur hantera håravfall rent psykiskt

Alla typer av HT-diskussioner som inte rör specifika resultat
User avatar
whyatt
Posts: 9590
Joined: 20 Jul 2007, 13:24

24 Jul 2019, 15:52

Vad i framtiden stavas inte robotics och vem ser inte på självkörande fordon med en viss skräckblandad förtjusning? Oaktat det så..tror jag absolut vi är där inom x antal år när det handlar om hårkirurgi, men vad som finns på marknaden idag är, enligt min högst privata, icke-medicinska och framförallt 50-öres analytiska åsikt INGET ATT HA i jämförelse med en duktig HT-specialist och dennes välsvarvade team...så undvik robotskräpet och satsa på riktig hantverkskvalité. Kom också ihåg att man ofta får man vad man betalar för och att vissa lågpriskliniker, på sina håll och kanter, rear ut sin kirurgi pga uteblivna resultat. Säg vidare nej till suddiga Instagram-gallerier och slutligen, gör din research så att du vet vad det handlar om. Lookgood hjälper i vanlig ordning gärna till med faktan. Kostnadsfritt.

Med andra ord: Nej tack! :mrgreen:


Och en sak till.
Håravfall :| ...upplevs ofta tungt men är en fis i rymden (Paolo Roberto citat) i jämförelse med mycket annat vi människor får kastat på oss genom livet. Det bästa DU kan göra är att raka barret och gå vidare i livet. Slipp gifterna, slipp utgifterna och slipp överkamningarna. GET ON WITH YOUR LIFE och fastna inte i detta träsket ;)

..om du ändå fastnar, låt inte håravfall hindra dig från att formulera och leva efter DIN livsfilosofi. Glädje, värme och kärlek. En del ilska. Frustration. Svordomar. Helt okey...men tillåt dig inte sjunka under vattenyta pga några svaga hårsäckar! Hur mycket du än kämpar med håret - Carpe Freakin' Diem! :D
Hår: Omfattande program för 2019. Mer info kommer senast i aug
Kost: Mestadels LCHF (med lågt intag av växtbaserade livsmedel)
Träning: Gym 4-5 ggr/vecka & Intervall i backe 1-2 ggr/vecka
Psyke: Solarium-D3-Ashwagandha-Spikmatta-Mindfulness
Harry.k
Posts: 200
Joined: 04 Aug 2011, 00:26

26 Jul 2019, 16:25

Second topic, men ändå, det där är den klassiska slagdängan. Visst för den som kan göra det och tycker att det känns bra, kör på.
Men det är något betydligt lättare sagt än gjort.

Om du bor i nån liten håla och harvar på ett 9-5 jobb på det lokala sågverket, kanske det är lättare, "fan det börjar bli lite tunt", kanske förstrött börja leta efter lösning men till slut ändå "äsch skitsamma" *rakar* går vidare---->.

Människor som ser gamla ut, det passar nog dom bättre men för unga är det nästintill en dödsstöt.
För som sagt om vi knyter an till den lilla hålan. Man kanske nöjer sig med att gå hem efter jobbet, öppna en bira och glo tv.

Men för den som faktiskt vill ha det lite roligare, som kanske bor i en mellan/större stad, som vill ut och slira på krogen, ragga brudar och kanske också är beroende av sitt utseende för framgång i sitt jobb osv(vi vet alla idag hur stor betydelse utseende har för framgång att påstå annat är coping bs) då är det kanske inte något alternativ direkt.
Och ja, här på Jorden blir småsaker riktigt stora men nu är det ju tyvärr dessa spelregler som gäller här (än så länge).

Det ska dock tilläggas att många som inte längre påstår sig bry sig om sitt hår och rakar av det i alla högsta grad bryr sig, såg bla på youtube för några månader sen en hycklare "baldcafe" som är helt besatt och hyvlar och rakapparater.
För kan köpa att en person säger att den skiter i sitt hår och rakar med apparat lite då och då. Men att sitta och hyvla vareviga, det är ju både sjukt och sjukt ohälsosamt!
Så där snackar vi absolut inte om att spara pengar på att raka skallen. Och man ser ju alltför ofta dessa på stan, som tydligt slätrakat sig varje dag för att halvmånen inte ska synas.
Men den syns, det spelar ingen roll hur kort man än rakar.

Hade jag själv vart tunnhårig hade jag kört en HE alla dar i veckan.
Man kan inte underskatta hur mycket håret gör, det är minst 1/3 av ens utseende.
Och skalan mellan Jude Law och chico är många är flera punkter på 1-10 skalan.
Image

"Just shave it and grow a beard bro" haha nej tack, blir nog HE isf.
Image
Bifogat
qPARzcU.jpg
qPARzcU.jpg (179.28 KiB) Viewed 383 times
User avatar
whyatt
Posts: 9590
Joined: 20 Jul 2007, 13:24

28 Jul 2019, 14:24

Om du bor i nån liten håla och harvar på ett 9-5 jobb på det lokala sågverket, kanske det är lättare, "fan det börjar bli lite tunt", kanske förstrött börja leta efter lösning men till slut ändå "äsch skitsamma" *rakar* går vidare---->.
Jag tror som dig att ju längre i från utseendefixeringens förförande och förstörande domäner man befinner sig, desto mindre mottaglig blir man, överlag, för fåfängan.....men det innebär inte att man inte kan övervinna denna mentala best som tunnhårig 23-åring boende i storstan!
Jag menar på att håravfall, erbjuder möjlighet till att växa som individ om man lyckas klä av demonen. Precis som så mycket annat i livet utgör håravfall ett mentalt hinder. Antingen accepterar man att den har hamnat som ett av flera andra hinder i sin alldeles egna psykologiska hinderbana, och där målet är att fucking ta sig över skiten och springa vidare, eller så lägger man sig ner och grinar.
Självklart kan man göra mellanvägen, the lookgood way, som består av att;
- försöka ta sig över hindret
- samtidigt som man försöker behålla håret
- samt fäller en liten tycker-synd-om-mig-själv tår lite då och då

Missförstå mig rätt. Jag ironiserar inte. Jag är all for att vi som community "stöttar" varandra, men den vägen består inte bara av hårsäckspreparat och HT-ingrepp, utan det finns som sagt en djupare psykologisk lektion här att ta in.
Men för den som faktiskt vill ha det lite roligare, som kanske bor i en mellan/större stad, som vill ut och slira på krogen, ragga brudar och kanske också är beroende av sitt utseende för framgång i sitt jobb osv (vi vet alla idag hur stor betydelse utseende har för framgång att påstå annat är coping bs) då är det kanske inte något alternativ direkt. Och ja, här på Jorden blir småsaker riktigt stora men nu är det ju tyvärr dessa spelregler som gäller här (än så länge).
Utseende ja...både en tillgång och en förbannelse. Det är tydligen så samhället vill ha det. Fine. Men samtidigt går det faktiskt med alltifrån en schyst garderob, tränad kropp, skaplig tan till ständigt arbetande på personligheten, att framstå som en imponerande och genuin person människor vill vara med. Lägg där till ett knippe SKILLS och hårets betydelse förpassas till hyllan för "trevliga addons" snarare än "must-haves"...men många av oss tunnhåriga blir helt enkelt för lata och lättsårade pga håravfallet för att ORKA spotta i nävarna och "gå ut och äga". Samma fenomen syns hos andra grupper där diagnos X används som ursäkt. Det finns så många möjligheter idag, men de hamnar ändå på ointaglig distans för många pga samhällets nuvarande offerkofta-mentalitet som vi så enkelt klär oss i, både gentemot oss själva och världen utanför. Och ja, jag är en av dem. En tvättäkta soyboybro, men jag har åtminstone börjat syna tyg-demonen i sömmarna! :D
Hade jag själv vart tunnhårig hade jag kört en HE alla dar i veckan.
Faktum är att jag delvis kan hålla med. Men hade du varit öppen med det? Tanken på att gå i HE...och öppet "erkänna" det är ju givetvis inget måste, men episkt imponerande om man tar steget och gör det.
Man kan inte underskatta hur mycket håret gör, det är minst 1/3 av ens utseende.
Håller med när vi pratar om "snittet" - jag tror majoriteten av te.x. människor i rullstol, som saknar en lem, halvblinda, döva, som drabbats av mentala handikapp osv gärna skulle ta håravfall med ett leende, i utbyte mot att få radera ut sitt olyckliga handikapp. Självklart, utbrister ni. Men den parallellen kan tyckas utgöra en klen tröst hos en tunnhårig snittperson....ja visst..så är det men oaktat behöver man ibland, i sitt i-lands förtvivlande, ändå fokusera på TACKSAMHET gentemot allt det man har, i stället för det konstanta stirrandet på "bristerna" (i synnerhet när de mycket väl kan bli ens fall, eller i alla fall tjuva mycket energi under många år).

Oaktat denna RANTen så är jag fortfarande för att lifehacka skiten ur alopecian med en solid håravfallsplan och ett robust behandlingsprogram :mrgreen: :lol: :idea:
Hår: Omfattande program för 2019. Mer info kommer senast i aug
Kost: Mestadels LCHF (med lågt intag av växtbaserade livsmedel)
Träning: Gym 4-5 ggr/vecka & Intervall i backe 1-2 ggr/vecka
Psyke: Solarium-D3-Ashwagandha-Spikmatta-Mindfulness
Harry.k
Posts: 200
Joined: 04 Aug 2011, 00:26

28 Jul 2019, 16:02

whyatt wrote:
28 Jul 2019, 14:24
Om du bor i nån liten håla och harvar på ett 9-5 jobb på det lokala sågverket, kanske det är lättare, "fan det börjar bli lite tunt", kanske förstrött börja leta efter lösning men till slut ändå "äsch skitsamma" *rakar* går vidare---->.
Jag tror som dig att ju längre i från utseendefixeringens förförande och förstörande domäner man befinner sig, desto mindre mottaglig blir man, överlag, för fåfängan.....men det innebär inte att man inte kan övervinna denna mentala best som tunnhårig 23-åring boende i storstan!
Jag menar på att håravfall, erbjuder möjlighet till att växa som individ om man lyckas klä av demonen. Precis som så mycket annat i livet utgör håravfall ett mentalt hinder. Antingen accepterar man att den har hamnat som ett av flera andra hinder i sin alldeles egna psykologiska hinderbana, och där målet är att fucking ta sig över skiten och springa vidare, eller så lägger man sig ner och grinar.
Självklart kan man göra mellanvägen, the lookgood way, som består av att;
- försöka ta sig över hindret
- samtidigt som man försöker behålla håret
- samt fäller en liten tycker-synd-om-mig-själv tår lite då och då

Missförstå mig rätt. Jag ironiserar inte. Jag är all for att vi som community "stöttar" varandra, men den vägen består inte bara av hårsäckspreparat och HT-ingrepp, utan det finns som sagt en djupare psykologisk lektion här att ta in.
Men för den som faktiskt vill ha det lite roligare, som kanske bor i en mellan/större stad, som vill ut och slira på krogen, ragga brudar och kanske också är beroende av sitt utseende för framgång i sitt jobb osv (vi vet alla idag hur stor betydelse utseende har för framgång att påstå annat är coping bs) då är det kanske inte något alternativ direkt. Och ja, här på Jorden blir småsaker riktigt stora men nu är det ju tyvärr dessa spelregler som gäller här (än så länge).
Utseende ja...både en tillgång och en förbannelse. Det är tydligen så samhället vill ha det. Fine. Men samtidigt går det faktiskt med alltifrån en schyst garderob, tränad kropp, skaplig tan till ständigt arbetande på personligheten, att framstå som en imponerande och genuin person människor vill vara med. Lägg där till ett knippe SKILLS och hårets betydelse förpassas till hyllan för "trevliga addons" snarare än "must-haves"...men många av oss tunnhåriga blir helt enkelt för lata och lättsårade pga håravfallet för att ORKA spotta i nävarna och "gå ut och äga". Samma fenomen syns hos andra grupper där diagnos X används som ursäkt. Det finns så många möjligheter idag, men de hamnar ändå på ointaglig distans för många pga samhällets nuvarande offerkofta-mentalitet som vi så enkelt klär oss i, både gentemot oss själva och världen utanför. Och ja, jag är en av dem. En tvättäkta soyboybro, men jag har åtminstone börjat syna tyg-demonen i sömmarna! :D
Hade jag själv vart tunnhårig hade jag kört en HE alla dar i veckan.
Faktum är att jag delvis kan hålla med. Men hade du varit öppen med det? Tanken på att gå i HE...och öppet "erkänna" det är ju givetvis inget måste, men episkt imponerande om man tar steget och gör det.
Man kan inte underskatta hur mycket håret gör, det är minst 1/3 av ens utseende.
Håller med när vi pratar om "snittet" - jag tror majoriteten av te.x. människor i rullstol, som saknar en lem, halvblinda, döva, som drabbats av mentala handikapp osv gärna skulle ta håravfall med ett leende, i utbyte mot att få radera ut sitt olyckliga handikapp. Självklart, utbrister ni. Men den parallellen kan tyckas utgöra en klen tröst hos en tunnhårig snittperson....ja visst..så är det men oaktat behöver man ibland, i sitt i-lands förtvivlande, ändå fokusera på TACKSAMHET gentemot allt det man har, i stället för det konstanta stirrandet på "bristerna" (i synnerhet när de mycket väl kan bli ens fall, eller i alla fall tjuva mycket energi under många år).

Oaktat denna RANTen så är jag fortfarande för att lifehacka skiten ur alopecian med en solid håravfallsplan och ett robust behandlingsprogram :mrgreen: :lol: :idea:
Jo är helt enig, försöker själv ofta tänka att man får vara glad för det hår man har och att det bara är vikarna som är bekymret, men inte bara håret, det gäller att vara tacksam för allt annat.
Man ser ofta det man inte har och vill ha och det man har är en självklarhet.
Och det är farligt.
Försöker ofta tänka att vad fantastiskt att man kan se, man kan höra, att man kan gå och är frisk.
Saker som de flesta ser som en ren självklarhet men det gäller att påminna sig själv om det. När man har perfekt hår i tonåren är det inget man tänker på, man är van vid det.
Så när det väl börjar se annorlunda ut är det en första kalldusch. Men fler måste se och uppskatta det dom faktiskt har i största allmänhet inte bara hår. Annars kanske ödet kommer och ger en dyrköpt läxa.

Men samtidigt ska man inte sluta ha drömmar och mål, man måste ha det, det är en livskraft. Annars mår man dåligt.
Man ska alltid sträva efter att bli sin bästa version av sig själv. Både fysiskt andligt och mentalt, där träning, yoga meditation och bra kosthållning kan hjälpa alla delar. Många som mår skit skulle nog kunna få det lite bättre då. Titta bara på hur det ser ut här i Norden, majoriteten av folket lider garanterat av en jäkla vitaminbrist.
Det är ex bara att gå in och kika på ex magnesium och d-vitamin så ser alla som inte tar tillskott att deras kost inte täcker dessa, och D-vitamin är bland det viktigaste vitaminer för att man ska må bra, för håret, ja för att hela kroppen ska fungera.
Inte konstigt att folk blir deppiga och hamnar på psyk. Och "läkarna", ja vi har pratat om dom innan, som tror att dom vet bäst, men sedan går och skriver ut antidepressiva mediciner med än mer biverkningar, ja jävlar det är nog den rätta lösningen för någon med d-vitaminbrist...

Nåväl det blev lite raljerande om både det en och andra där men kan likväl vara intressant att reflektera över.
nya_afishwish
Posts: 41
Joined: 04 Nov 2017, 21:56

29 Jul 2019, 18:01

whyatt wrote:
24 Jul 2019, 15:52
Och en sak till.
Håravfall :| ...upplevs ofta tungt men är en fis i rymden (Paolo Roberto citat) i jämförelse med mycket annat vi människor får kastat på oss genom livet. Det bästa DU kan göra är att raka barret och gå vidare i livet. Slipp gifterna, slipp utgifterna och slipp överkamningarna. GET ON WITH YOUR LIFE och fastna inte i detta träsket ;)
Denna kommentar fäller du ofta och det som inte riktigt framgår är att detta trots allt endast är din åsikt och inte något allmängiltigt. Du skriver att håravfall är en fis i rymden jämfört med mycket annat som vi människor får kastat på oss genom livet. Varför? Vem bestämmer det? För många är det ingen fis i rymden och det kan tvärtom jämföras med mycket annat jobbigt som händer i livet. Min poäng är att, med den typen av attityd, kan allting egentligen betraktas som en fis i rymden eftersom människor reagerar olika på olika missöden. Om du har lyckats frigöra dig från håravfallseländet genom att betrakta det som en fis i rymden, kul för dig! Tyvärr är inte alla människor funtade likadant, och att då påstå att det är en fis rymden kan till och med få motsatt effekt; någon oerfarenhet med ett begynnande håravfall intalar sig att så är fallet och väljer att inte behandla sitt hår och inom sinom tid blir kal på hjässan och får då istället värre ångest för att inte i alla fall försökt återfå sitt hår, exempelvis.

Med det sagt så är det givetvis viktigt att uppmärksamma att det går leva ett fullgott liv även med håravfall och att det, precis som allting annat i världen, inte behöver betyda slutet. Men jag anser att det är att bagatellisera håravfallsdilemmat när det jämförs med en fis i rymden, vilket är oärligt.
sparrow
Posts: 671
Joined: 22 Apr 2008, 10:15

01 Aug 2019, 17:19

Hur håravfall påverkar en person är individuellt och beroende på långt fler underliggande orsaker än en ren utseendefixering. Jämför med t ex separation i övrigt, eftersom håravfall kan ses som en form av separation av något man tidigare har haft. En del människor går under totalt vid en separation. Att tala om för dem att det är en fis i rymden skulle få göra eftersom det är något många kan sätta sig in i och processen att ta sig vidare skiljer sig från individer. Så är det ganska självklart för många här också med håravfall. För en del är det en långt mer påfrestande process än för andra. Ju yngre en person är som drabbas desto högre är risken att det blir en psykiskt påfrestande process som man borde ta på allvar.

Paulo Roberto, om det är han som fällt den där kommentaren, är 50 år.
Harry.k wrote:
26 Jul 2019, 16:25
Hade jag själv vart tunnhårig hade jag kört en HE alla dar i veckan.
Man kan inte underskatta hur mycket håret gör, det är minst 1/3 av ens utseende.
Och skalan mellan Jude Law och chico är många är flera punkter på 1-10 skalan.
Image
Jämförelsen är inte säkert helt rättvis eftersom det ser sämre ut med längre tunt hår än snaggat. Den där snubben behöver bara fixa till vikarna möjligen i kombination med smp och köra rakat. Visst han kommer inte att ha det där hårsvallet som en tonåring, men om han är en bit över 30 år då blir det perfekta håret - för de allra flesta - mindre intressant.

Det här exemplet är jag ganska säker på är en ganska lyckad smp.

Image

Hårersättning kan låta som ett enkelt val, i alla fall teoretiskt. Men det är nog många som kan vittna om hur jäkligt det kan vara om t ex svett lagras under hårersättningen och att det ständigt måste kännas som att man har något klistrat på huvudet.
Hårboll
Posts: 350
Joined: 06 Apr 2015, 19:22

02 Aug 2019, 22:09

Angående själva ämnet.... kan meddela att kirurgen jag var hos i vintras var tidigt ute med att prova en sådan robot; ARTAS. Den används inte längre så vitt jag vet. Fick skvaller av en jag träffade om att den stod och samlade damm på grund av att resultaten inte var tillräckligt imponerande. Finns på Youtube där den ser häftig ut...

Så Whyatt man kan nog säga att du hade rätt. Du fick facit kanske tidigare än du trodde ;)
Hårboll
Posts: 350
Joined: 06 Apr 2015, 19:22

02 Aug 2019, 22:11

Harry.k wrote:
26 Jul 2019, 16:25
"Just shave it and grow a beard bro" haha nej tack, blir nog HE isf.
Haha håller med dig... den funkar inte alla gånger.

Tror fan också HE kan bli en last resort, kanske innan SMP till och med...
Hårboll
Posts: 350
Joined: 06 Apr 2015, 19:22

02 Aug 2019, 22:14

sparrow wrote:
01 Aug 2019, 17:19

Det här exemplet är jag ganska säker på är en ganska lyckad smp.

Image

Hårersättning kan låta som ett enkelt val, i alla fall teoretiskt. Men det är nog många som kan vittna om hur jäkligt det kan vara om t ex svett lagras under hårersättningen och att det ständigt måste kännas som att man har något klistrat på huvudet.
Njaaa det där såg inte alls bra ut... väldigt skarp kant...


Jag har blivit mer och mer nyfiken på HE, det verkar ju kunna se så sinnessjukt bra ut. Men är det verkligen helt jävla hopplöst med svett, etc??? Lite ot...
sparrow
Posts: 671
Joined: 22 Apr 2008, 10:15

05 Aug 2019, 22:46

Jag tittar främst på pigmenteringen för en smp. Hårlinjerna är allt för ofta allt för raka. Har luckrat upp den där hårlinjen här post58026.html#p58026

En hårersättning är helt klart något man kan testa om man vill och har satt sig in i allt som har med en HE att göra. Allt från att tala om för frisörer att man har en HE till att den kräver ganska mycket underhåll. Jag har inte testat HE så det jag skrev var mest spekulationer. Men det där skiljer sig nog mellan individer. För en del funkar det nog helt ok.
User avatar
whyatt
Posts: 9590
Joined: 20 Jul 2007, 13:24

06 Aug 2019, 11:31

Du skriver att håravfall är en fis i rymden jämfört med mycket annat som vi människor får kastat på oss genom livet.
Ja, jag tror att de allra flesta människor som lider av håravfall har denna, sundare, inställning inom räckhåll.
Varför?
För att det är min högst personliga åsikt utifrån livserfarenheter, hur jag är ihopsatt, uppfostran, åsikter, livsfilosofi unt so weiter.
Vem bestämmer det?
Givetvis är det, i detta fallet, jag. Hur du väljer att se på saken är upp till dig att bestämma. Därav namnets ursprung (forum). Du är varmt välkommen att tycka annorlunda! :)
För många är det ingen fis i rymden och det kan tvärtom jämföras med mycket annat jobbigt som händer i livet. Min poäng är att, med den typen av attityd, kan allting egentligen betraktas som en fis i rymden eftersom människor reagerar olika på olika missöden.
Jag är med på din poäng och den har en viss relevans..men det du kanske misslyckas att inse, alternativt något jag inte lyckats framföra tillräckligt tydligt, är att det inte rör sig om någon attityd - och det har egentligen inget med håravfall att göra, utan snarare en strategi för hur man väljer att hantera livet och här vill jag uttrycka vad min samlade tid på planeten har boilats ner till, och det är att arbeta mot att kasta offerkoftan åt h#lv3te och successivt tillämpa tacksamhet för det som finns i ens närhet, att i stor utsträckning fokusera på det essentiella och inte tillåta allt för mycket livsenergi att läcka ut pga "brister" som är svåra att åtgärda. Precis som inom tennis, e-spel, poker etc så är man själv ansvarig att slipa på "gamet" och täta läckor.

Jag vill, utifrån mitt synsätt, att personer som lider av håravfall slutar lida. Du vill säkert samma sak. Har vi olika idéer om hur man kommer dit? Uppenbarligen verkar det föreligga som så, men min approach är inte att "håna" eller "tillrättavisa" personer som mår dåligt av håravfall, däremot, till skillnad från dig (rätta mig om jag har fel), har jag +10 års erfarenhet av i princip daglig kontakt med personer som tillhör just denna grupp och det är min konklusion att i princip alla är kapabla att "lära sig" betrakta håravfallet mindre dramatiskt, med några enkla justeringar i vardagen, tillämpade under några månaders tid...och jag kan skriva under på att det är få saker som smäller så högt som att få hjälpa en individ ur håravfallsträsket.
Tyvärr är inte alla människor funtade likadant,
Irrelevant. Klart som korvspad att vi är olika, med spretande förutsättningar osv etc m.m. Nästan alla mottagliga att "skriva om systemkoden" och jag erbjuder helt enkelt "my take on it" baserad på min insikter. Är jag perfekt? Nej. Är jag en guru? Verkligen inte. Är jag beredd att ha fel och ändra mig? Absolut.

Ja, vi är funtade olika...so what? Suger håravfall olika mycket beroende på vem vi pratar om? Självklart....men jag vill inte ge upp på dem som har det svårt med håravfall genom att rättfärdiga en, enligt mig, mycket farlig självömkan som kommer att skada individen. Här anser vi kanske olika...jag tror att det går att förändra hur individen ser på det hela. Du verkar tro att vi är karvade i sten och att "det är så det är. Punkt" - eller tolkade jag dig fel?
och att då påstå att det är en fis rymden kan till och med få motsatt effekt;
Sant, men det går TYVÄRR inte att rädda alla och man får helt enkelt satsa på den strategin man tror fungerar minst dåligt.
någon oerfarenhet med ett begynnande håravfall intalar sig att så är fallet och väljer att inte behandla sitt hår och inom sinom tid blir kal på hjässan och får då istället värre ångest för att inte i alla fall försökt återfå sitt hår, exempelvis.
Jag poängterar alltid att man både kan lära sig hantera sin håravfallsångest, samtidigt som man behandlar sitt håravfall. De båda kan faktiskt samexistera. Vad jag inte önskar någon är att fortsätta befinna sig i håravfallslatrinen. Att sätta perspektiv på saker och ting, se kontraster och inse värdet av allt det man faktiskt har i sitt liv, kan hjälpa många upp ur misären.
Med det sagt så är det givetvis viktigt att uppmärksamma att det går leva ett fullgott liv även med håravfall och att det, precis som allting annat i världen, inte behöver betyda slutet.
Bra där! :D
Men jag anser att det är att bagatellisera håravfallsdilemmat när det jämförs med en fis i rymden, vilket är oärligt.
Mitt ordval är i skarpaste laget, det håller jag med om..men jag vill få igång en diskussion i frågan och faktiskt berätta att det går att lära sig leva med sitt håravfall ur det psykologiska perspektivet och att den vandringen kommer resultera i flera kraftfulla "mentala verktyg" som kan användas genom resten av livet. Att istället göra raka motsatsen till att bagatellisera är att verkligen hälla bränsle på elden :!:
Hår: Omfattande program för 2019. Mer info kommer senast i aug
Kost: Mestadels LCHF (med lågt intag av växtbaserade livsmedel)
Träning: Gym 4-5 ggr/vecka & Intervall i backe 1-2 ggr/vecka
Psyke: Solarium-D3-Ashwagandha-Spikmatta-Mindfulness
User avatar
whyatt
Posts: 9590
Joined: 20 Jul 2007, 13:24

06 Aug 2019, 12:07

Hur håravfall påverkar en person är individuellt och beroende på långt fler underliggande orsaker än en ren utseendefixering.
Håller med..och det måste man ha respekt för, men so what?

Om Kalle tar håravfall med en klackspark så kanske man skall försöka lära sig av honom, snarare än av Johan som går ner sig totalt och tycker livet suger? I så många andra delar av livet väljer vi att titta på de som lyckas och härma. Detta är en mycket central del i människans otroligt utveckling (kontra allt annat liv på planeten) - varför inte tillämpa denna framgångsrika princip också inom håravfallsdepartementet?
Jämför med t ex separation i övrigt, eftersom håravfall kan ses som en form av separation av något man tidigare har haft. En del människor går under totalt vid en separation.
Det är en del av livet. Framsteg föregås ofta av nederlag. Låt oss hjälpa så många vi kan att nå framgång. Här anser jag att "samhället" (och vi medmänniskor) behöver sätta ned foten och hjälpa de mest behövande människorna att få perspektiv på saker och ting. Denna healande process blir omöjlig att göra om man använder argument som "alla är olika och vissa har det helt enkelt bara j#vligt svårt - respektera det och håll truten!".

Personligen så anser jag att en separation, där emotionellt trauma blandas med barn, huslån, gemensamma vänner, husdjur och mycket annat är att betrakta som "värre" än "håravfall"....men givetvis är det upp till var och en att tycka i frågan.

..och så här fungerar det inom väldigt många andra områden, därav utveckling av normer och andra standarder för att inte drabbas av den så smittsamma oförmågan att sortera det som händer i ens liv utifrån orationella parametrar. Återigen, jag säger inte att man inte "har rätt" att må dåligt av håravfall...jag vet att det är högst påtaglig för många (inkl. mig själv) men jag tror samtidigt att det går att hjälpa väldigt många ur misären om man lyfter blicken och spottar i nävarna - oavsett vart man står i livet (och ja, för femtioelfte gången..vi har alla olika förutsättningar, men jag förstår inte vad det har med saken att göra?).
För en del är det en långt mer påfrestande process än för andra.
Håller med.
Ju yngre en person är som drabbas desto högre är risken att det blir en psykiskt påfrestande process som man borde ta på allvar.
Vilket jag har gjort, i måååånga år nu. I princip dagligen. Via nätet. Med samtal, tips och idéer till rätt så många vid det här laget. Just för att jag vill minska lidandet. Få blicken lyft. Späda ut dygnet med annat än bara "låt mig må dåligt för det har jag rätt att göra" -stoft.
Paulo Roberto, om det är han som fällt den där kommentaren, är 50 år.
Han kopplade inte uttrycket med håravfall. Det gjorde dumma, brutala och respektlösa lilla jag :)
Hår: Omfattande program för 2019. Mer info kommer senast i aug
Kost: Mestadels LCHF (med lågt intag av växtbaserade livsmedel)
Träning: Gym 4-5 ggr/vecka & Intervall i backe 1-2 ggr/vecka
Psyke: Solarium-D3-Ashwagandha-Spikmatta-Mindfulness
sparrow
Posts: 671
Joined: 22 Apr 2008, 10:15

06 Aug 2019, 21:24

whyatt wrote:
06 Aug 2019, 12:07
Personligen så anser jag att en separation, där emotionellt trauma blandas med barn, huslån, gemensamma vänner, husdjur och mycket annat är att betrakta som "värre" än "håravfall"....men givetvis är det upp till var och en att tycka i frågan.
Det är just det, skillnaden mellan hur människor hanterar det. Jag skulle alla gånger alla dagar i veckan hellre hantera en separation, med alla praktiska delar det handlar om samt de känslomässiga - som man vet med tiden går över - än att drabbas av håravfall. För mig är en separation en fis i rymden i sammanhanget. Ett halvår av sorgearbete sedan brukar det vara över, om man har inställningen att man måste gå vidare. Så det här är verkligen något som skiljer. Personligen väljer du hellre att undgå en separation i en relation oavsett om du befinner dig i ett nw7 stadie? Jag väljer en nw 1 och tar separationen. Barn upplever många gånger ett värre trauma av att behöva leva med föräldrar som mår dåligt i en relation och som hade mått bättre av att separera och jag tycker inte alls att man ska hålla ihop en relation pga barnen eller huslånet eller husdjuren, om relationen i sig är över. Nu blev det ganska mycket off topic, men det är så mycket som skiljer mellan hur människor förhåller sig till olika saker i livet.

Att acceptera håravfall är viktigt, man måste inse begränsningarna om vad som går att göra och vad som i det egna fallet är realistiskt. Men mår man inte bra av håravfall tycker jag att man ska agera för att göra något åt det. Det är inte alla som behöver gå den vägen, en del kan klara det genom att bara tänka att allt är ok och vem bryr sig. Utan att ha så mycket vetenskaplig fakta men jag tror dessvärre att personer som lider av håravfall, och då tänker jag på något mer än lite högre vikar, drabbas av en lägre livskvalitet. Med gliringar och kommentarer och blickar och rent allmänt att det ses som något inte vidare attraktivt med håravfall, det är bara att ta en titt på bilderna som är postade lite högre upp i tråden. Bilden med personen som har tappat håret har alla gånger en sämre livskvalitet än personen med bevarat hårsvall. Visst kan det låta ytligt och kanske elakt.. Men livet är fan grymt. Hur många personer med övervikt som är svår att komma tillrätta med får inte sin livskvalitet försämrad och kanske inte vill visa sig ute på somrarna när det är varmt, och allt vad det kan handla om. Många struntar ändå i det och tar på sig en t-shirt och får stå ut med att människor dömer dem efter sitt utseende. Och visst, de ska bara lära sig att inte bry sig. Men så enkelt är det säkert inte för alla. Många håller inne med vad de egentligen känner. Jag vet inte hur det är med just övervikt, jag kan bara föreställa mig och med en empatisk förmåga förstå att det kan vara svårt. Och vad jag ändå skulle ha gjort är att råda även någon som är överviktig att göra vad som är möjligt att göra för att komma till rätta med i alla fall det man kan komma till rätta med. Det är samma inställning jag har till håravfall. Man ska alltid sikta på att göra det som man tror kommer att leda till det bästa resultatet, välmåendet, för en själv när det handlar om sånt här.

Den här tråden har en rubrik som handlar om robotar.
User avatar
whyatt
Posts: 9590
Joined: 20 Jul 2007, 13:24

07 Aug 2019, 11:25

Precis, då är vi eniga i ännu en fråga - hur man tenderar att respondera och hantera situationen är individuellt, men det betyder INTE att ens egna sätt är det bästa, eller det sämsta. Min poäng kvarstår, det finns alltid möjlighet att utvecklas och förbättras som människa, inte mycket är skrivet i sten ur det perspektivet och jag tror att vi hjälper varandra betydligt mer om vi håller denna dörren öppen, än drämmer igen den och gömmer oss bakom "jag kan inte".

Du har lätt för att ta en separation. Det gör mig intresserad. Jag vill veta mer hur du gör. Precis som jag undrar hur bagaren nere på hörnet gör för att få till så förbenat fina kanelbullar. Nej, jag är inte ironisk. och Ja, vi lär oss otroligt snabbt av varandra, både det braiga och det dåliga.
om man har inställningen att man måste gå vidare
Precis, och varför inte tillämpa detta mindset på fler händelser i livet? Det är ju trots allt så att det föreligger universella tillvägagångssätt som "fungerar" för de flesta så länge man följer dem eller hur?
Personligen väljer du hellre att undgå en separation i en relation oavsett om du befinner dig i ett nw7 stadie?
Jag tror båda upplevelserna kan ge mycket "personlig utveckling" till den som är öppen för det och inte blockerar möjligheterna att suga ut de "positiva juicerna" genom att gå full blown pk-offerkofta.
Barn upplever många gånger ett värre trauma av att behöva leva med föräldrar som mår dåligt i en relation och som hade mått bättre av att separera och jag tycker inte alls att man ska hålla ihop en relation pga barnen eller huslånet eller husdjuren, om relationen i sig är över.
Det tror jag också. Alldeles för många är kvar i relationer av riktigt dåliga anledningar, här hjälper personlig utveckling till och att te.x. ta sig igenom ett smärtsamt "håravfall" i 20-års åldern kan absolut hjälpa i en framtida, stormig relation.
men det är så mycket som skiljer mellan hur människor förhåller sig till olika saker i livet.
Ingen påstår något annat, men återigen, din konklusion bevisar inte att människor därför inte kan applicera snarlika strategier som självhjälp ut ur kaoset.
Att acceptera håravfall är viktigt, man måste inse begränsningarna om vad som går att göra och vad som i det egna fallet är realistiskt.
Det är uppenbarligen möjligt då väldigt många runt omkring oss redan har gjort det.
Utan att ha så mycket vetenskaplig fakta men jag tror dessvärre att personer som lider av håravfall, och då tänker jag på något mer än lite högre vikar, drabbas av en lägre livskvalitet.
Jag tror att du har rätt, men lidandet är ofta en möjlighet till insikt och utveckling om man blir uppmuntrad och stöttad på vägen. Det är det jag försöker bidra med.
Bilden med personen som har tappat håret har alla gånger en sämre livskvalitet än personen med bevarat hårsvall. Visst kan det låta ytligt och kanske elakt.. Men livet är fan grymt.
En ovetenskaplig generalisering i min bekantskapskrets ger följande utfall: De som har haft det "för lätt i livet" responderar i regel infantilt vid kristillfällen, och tenderar att hantera situationen överdrivet - i jämförelse med de som varit med om en "del skit".
Hur många personer med övervikt som är svår att komma tillrätta med får inte sin livskvalitet försämrad och kanske inte vill visa sig ute på somrarna när det är varmt, och allt vad det kan handla om.
Nätet kryllar av solskenshistorier där överviktiga människor vid ett tillfälle i livet bestämt sig för att "enough is enough" och lyckats ta sig till en betydligt hälsosammare plats i livet. Jag tror de allra flesta har denna möjligheten inom majoriteten av "problemområden". Här vill jag kunna bistå mina bröder och systrar med konkret positiv energi och inte lamslående förståelse och empati. Det är inget fel att vänligt lyssna, men väldigt många av oss behöver inom en rad av våra sämre "staplar" både morot och piska.

Människor är grymma och tillsammans kan vi forcera livets hinderbana med bravur.
Hår: Omfattande program för 2019. Mer info kommer senast i aug
Kost: Mestadels LCHF (med lågt intag av växtbaserade livsmedel)
Träning: Gym 4-5 ggr/vecka & Intervall i backe 1-2 ggr/vecka
Psyke: Solarium-D3-Ashwagandha-Spikmatta-Mindfulness
sparrow
Posts: 671
Joined: 22 Apr 2008, 10:15

08 Aug 2019, 18:19

Innan jag upptäckte att hela forumet har genomgått någon slags make over, så tänkte jag bara skriva något mer här. Jag funderade en hel del kring det här efter den här diskussionen. Och jag tror, tack vare bl a Prison break, Domenic Purcell och brorsan som körde rakat, Vin Diesel, Dwayne Johnsson, Jason Statham och säkert många andra som mer eller mindre har medverkat till att tunnhårigt/rakat har blir något som förknippas med power, eller hur man ska säga, något som är styrka/maskulint. snarare än som det varit för några decennium sedan när de flesta tunnhåriga antingen försökte sig på överkamning som från alla perspektiv med stor sannolikhet sågs som något rent av fult eller som KG Bergström-frisyren med 2 cm på sidorna i inget ovanför. Därför tror jag att många idag inte alls behöver förlora så mycket på håravfall och köra rakat om man även ser till att jobba mer på helhetsbilden av sig själv. En bra fysik och rakat behöver inte vara något som ses som oattraktivt.

Dwayne Johnsson är ett exempel på det. Jag tror knappt att så många ens tänker på att han inte har något hår. Så mitt råd är - börja lyfta tungt och ät rätt och lev ett hälsosamt liv, då blir håravfallet ett mindre problem.

Harry.k
Posts: 200
Joined: 04 Aug 2011, 00:26

08 Aug 2019, 19:43

Att man inte tänker på att Dwayne har något hår och att det passar så bra beror ju till stor del på att han ser totalt kal ut, det enda hår som syns på honom är hans ögonbryn typ, till skillnad från de flesta som kalrakar sig varje dag och ändå inte kan dölja halvmånen. Sedan har han också en skallform som är helt idealisk för att vara rakad samt den fysiska kapaciteten som utgångspunkt. Många med helt andra kroppstyper och skallform kommer inte i närheten, men om det blir en förbättring för dom så kör på.
Hårboll
Posts: 350
Joined: 06 Apr 2015, 19:22

08 Aug 2019, 23:34

Harry.k wrote:
08 Aug 2019, 19:43
ASedan har han också en skallform som är helt idealisk för att vara rakad samt den fysiska kapaciteten som utgångspunkt.
Detta...



Vidare så är the rock ett dåligt exempel på att "man kan se bra ut i rakat" i och med att han.. ehm.. gör mer än att bara lyfta tungt. Han har som ovanstående talare perfekt huvudform, starka maskulina drag, symmetriskt ansikte, perfekta tänder och sedan är han pumpad med steroider (Vilket borde vara obvious för alla sedan han exploderade för några år sedan trots att han tränat hela sitt liv,lol)
sparrow
Posts: 671
Joined: 22 Apr 2008, 10:15

09 Aug 2019, 01:18

Poängen var, och det tror jag också framgick i det jag skrev, att idag ses tunnhårighet eller att raka ner håret pga tunnhårighet på ett annat sätt än på den tiden när personer med tunt hår försökte sig på överkammat eller, ja det jag redan skrev för att slippa citera det. På tiden när James Dean och Elvis Presley var de stora förebilderna.

Den här har visserligen det perfekta skägget så han går kanske också bort.

Image

Den här kanske också har den perfekta huvudformen och går därför också bort. (hållningen gör en enorm skillnad som syns på den bilden)

Image

Domenic Purcell är inte drabbad av håravfall men väljer ändå att ofta köra rakat. Men han går nog också bort pga huvudformen.

https://pmctvline2.files.wordpress.com/ ... .jpg?w=620

En till som antagligen går bort av någon anledning.

Image

Det finns många fler exempel idag på personer som rakar ner håret av olika anledningar. Det gör det något enklare. Att sedan kompensera tunnhårighet med en bättre fysik är något jag personligen ser som en bra idé. Man jag ser också ofta personer som jag inte tycker passar så bra med rakat hår. De flesta är ändå personer som struntar i fysiken. Jag såg en snubbe idag som var ganska överviktig och tunnhårig, och det är säkerligen som jag också redan har skrivit något jag fattar är extremt jobbigt. De här senare inläggen handlade om att försöka hitta något mer positivt.

Den här snubben, en ganska känd youtuber som är svensk så jag skriver inte ut vad han kallar sig, han har med stor sannolikhet gjort en smp. Jag skulle säga att han har ett ganska alldagligt utseende för någon i 20-25 års åldern. Men om man plockar bort hårlinjen skulle han nog se 5-10 år äldre ut.

Image

Dwayne Johnson skulle nog passa lika bra rakat med färre kg muskler. Men visst, han har ansiktsformen som håller det uppe.

Image
Hårboll
Posts: 350
Joined: 06 Apr 2015, 19:22

09 Aug 2019, 08:43

Jag håller med i att det går att göra ganska mycket utan hår för att skapa en gedigen image... för tusan, när jag gjorde lumpen så var den coolaste looken just då enligt mig en rakad skalle :D

Men trots allt så kvarstår faktum att
-man ändå ser äldre ut så fort man rakar bort håret
-det krävs ganska mycket muskler för att kompensera (efter dina noob-gains så är det typ 1kg om året om du är duktig) så det är inte bara att gå att lyfta :roll: (varning här är att gå bulka o bli tjock, ansiktet blir fulare, talar av erfarenhet (#grisbulk))
-har du inte fina drag i ansiktet så blir det inte så nice ändå.

p.s. Seth everman (piano-killen) hade för tusan kunnat vara modell. Men intressant iakttagelse angående att han kanske gjort en smp. Han hade definitivt sett äldre ut utan det, men att han klär så bra denna looken beror ju just på att han har fina drag i ansiktet.
Skriv inlägg